Skip to main content

Månad: november 2009

Ohederliga anklagelser mot Vänsterpartiet

Makarna Maire och Sixten Lautakoski har valt att lämna Vänsterpartiet. I samband med avhoppet riktade Maire Lautakoski mycket allvarliga anklagelser mot den nya styrelsen. Dessa anklagelser bemöts här.

På årsmötet i början av året var en stor majoritet av medlemmarna närvarande. Samtliga dessa medlemmar brukar regelbundet delta i partiets möten och aktiviteter. På detta möte valdes jag (Fredrik Hallor) till ny ordförande för partiet. Den förre ordföranden, Leif Nilsson, valde att inte kandidera till omval. Trots att Maire Lautakoski vet att allt gick rätt till, påstår hon att detta var en ”kupp”. Det innebär att hon inte visar respekt för demokratin och medlemmarna i partiet.

Då Leif Nilsson avgick hade han suttit på sin post sedan han tillträdde som ordförande för dåvarande Vänsterpartiet Kommunisterna i slutet av 1970-talet. Vi i den nya styrelsen har sedan årsmötet arbetat för att förnya organisationen och göra den mer demokratisk. Vi har börjat rotera uppdragen som mötesordförande och mötessekreterare mellan medlemmarna för att skapa större delaktighet. Vi har också startat en interntidning för medlemmarna med plats för debatt. Detta menar Maire Lautakoski är en ”mer kommunistisk anda”.

Bakgrunden till makarna Lautakoskis avhopp är egentligen synen på privatiseringarna av äldreomsorgen. Inför valet 2006 gick Maire och Sixten Lautakoski samt Leif Nilsson till val på att stoppa privatiseringar av äldreomsorgen. Sedan dess har alla dessa tre bytt ståndpunkt och är numera varma förespråkare av privat äldreomsorg.

Att Maire och Sixten Lautakoski inte längre känner sig hemma i Vänsterpartiet, som är det enda partiet som motsätter sig privatiseringar av äldreomsorgen, är därför inte särskilt konstigt. Poängen med den kommunala demokratin är ju att det finns flera olika politiska partier att välja mellan.

Fredrik Hallor
Vänsterpartiet i Heby kommun

Flyktingmottagande handlar om solidaritet

Att ta emot ensamkommande flyktingbarn handlar om solidaritet. Utsatta barn och ungdomar som flyr från krig, förföljelse och misär behöver ett tryggt boende, ett vuxenstöd och en bra skolgång. Denna insändare är skriven av Salima Fahad.

<!–
@page { size: 21cm 29.7cm; margin: 2cm }
P { margin-bottom: 0.21cm Många kommuner har goda förutsättningar och bra resurser bland sina medborgare, men ändå väljer deras förtroendevalda politiker inte ta emot dessa barn. Rädsla, fördomar och okunskap är grunden för deras beslut.

De senaste dagarnas diskussion om
ensamkommande flyktingbarn visar på sådan bristande
solidaritet i samhället. Det är skamligt att så många
kommuner inte vill ta emot dessa utsatta barn. Vi behöver inte
åka ända till Skåne för att hitta kommuner som
vägrar att ta emot ensamkommande flyktingbarn och ungdomar. Sala
kommun är en av 190 kommuner som vägrar dessa barn ett
boende och lite kärlek.

Sverige har goda erfarenheter att ta
hand om ensamkommande barn. 1943 tog Sverige emot ungefär 70 000
barn ifrån Finland, många av dem lever idag i Sverige och
byggde tillsammans upp det samhälle som vi lever i idag. Man
måste ta tillvara deras drivkraft och viljan till livet. De
flyr från länder präglade av väpnade konflikter
som till stor del har orsakats av västländernas
kolonialpolitik.

Jag vill fortfarande tro att det finns
goda krafter och bra politiker som driver på och ger dessa barn
ett tryggt boende, ett vuxenstöd och en bra skolgång.
Tillsammans har vi ett ansvar att ta hand om dessa utsatta barn.

Salima Fahad
Vänsterpartiet i Heby kommun