Vi tar debatten!
I Sala Allehanda den 5 november intervjuas Sverigedemokraternas Tommy Johansson. Han har inte mycket att säga om vad Sverigedemokraterna vill göra i Heby kommun. Han är dock tydlig på en punkt, och det gäller invandrarna: ”man ska ta seden dit man kommer”. Det kanske kan låta vettigt, men vad menar han egentligen? Denna debattartikel publicerades den 12 november i Sala Allehanda.
Vilken sed är det man ska ta? Finns det några problem med att vi som bor i Sverige äter olika mat, firar olika högtider eller tittar på olika TV-program?
Något som kan betraktas som en djupt rotad svensk sed är att folk super skallen i småflisor på jul, midsommar och Ålandsfärjor. Att många människor som kommer till Sverige inte vill anpassa sig till denna sed tycker vi bara är bra.
Sverigedemokraterna ägnar mycket energi åt att hetsa mot muslimska seder. Men en viktig del av Sveriges demokrati är religionsfriheten. Den innebär att alla människor i Sverige har rätt att tro på vad de vill, oavsett om det är Gud, Allah eller något helt annat.
Däremot ska förstås alla i Sverige följa svensk lagstiftning. Detta är fullständigt självklart, och här har Sverigedemokraterna inget nytt att komma med.
Sverigedemokraterna hävdar alltid att de varken är rasister eller främlingsfientliga. Det är inte så konstigt, eftersom få människor vill kopplas ihop med de orden. Men hela Sverigedemokraternas politik går ut på att kritisera att muslimer överhuvudtaget finns i Europa. Att skylla samhällets problem på en viss folkgrupp är själva grunden för rasism.
Vi har flera vänner i Heby kommun som är födda och uppväxta i muslimska länder. Tommy Johanssons parti vill se en ”omfattande hemsändelse av muslimer bosatta i Europa”. Tror han att han löser problemet med Heby kommuns sjunkande invånarantal genom att ge våra vänner varsin enkelbiljett till Mellanöstern?
Vi i Vänsterpartiet tror inte att man kan bekämpa rasister som Sverigedemokraterna enbart genom att prata om alla människors lika värde. Fascismen i Europa växte sig stark under trettiotalet på grund av kapitalismens sammanbrott. När arbetslöshet och otrygghet bredde ut sig, sökte många människor efter syndabockar att skylla på.
Nu när kapitalismen återigen går in i en kris hoppas Sverigedemokraterna på framgång. De har tagit av sig uniformerna och försöker att dölja sitt nazistiska förflutna, men syndabockstänkandet har de behållit. Vad en sådan politik leder till vet vi från 1930- och 1940-talens Europa.
Det som behövs idag är inte mer ”vi och dom”-tänkande. Istället krävs en politik för full sysselsättning och ordentliga satsningar på välfärden.
Fredrik Hallor
Tove Fraurud